Almedalsveckan satte nonchalant spår i mig och nu sitter jag dödsförkyld och förbannar att jag sov i en kall bil första natten. Att jag jobbade utomhus i ösregn under söndagen och gick runt i blöta kläder under måndagen. Men jag ångrar inte en sekund av föregående vecka. Tisdagen var fruktansvärd och mardrömslik, samtidigt som jag skulle våga påstå att det var en av de bästa dygn i mitt liv; Jimmie talade och jag stod front row för alla bitska nazistfotografer. The Knife levererade världens bästa och viktigaste kabaré tillsammans med konstgruppen Ful. F! knuffade undan alla andra partiers dassiga efterfester och tillsammans var vi fler och starkare.
Torsdagsnatten spenderades intill Queerbussen och fredagsmorgonen bjöd på lesbisk frukost utanför samma buss. Lördag och söndag lärde jag känna det bästa gänget i världen från Malmö och bortsett från allt snor, så är jag nu så tom att jag ekar. Visby också.
Så fort jag blivit frisk, så ska de kommande veckorna endast bestå av jobb. I höst drömmer jag mig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar