Slutade precis jobbet. Händerna är torra och huden flagnar på fingertopparna. Dagarna kommer och går och de består alltid av; lakan, moppmedel och trapphus. Mitt hår luktar diskmedel för att jag råkade ha lite på fingrarna när jag strök undan luggen, som numera är irriterande kort/lång att jag nästan, men bara nästan, kan lägga den bakom öronen.

Sommaren har snart passerat och jag känner mig stundvis redo för hösten. Datorn lös med sin frånvaro i två månader, men nu är den tillbaka och det kliar i alla delar av mig efter att få sätta tänderna i de få bilder jag tagit under de åtta veckorna av sol.

Idag åskade det. Min rädsla för den vädertypen har lagt sig, och jag kunde till och med sticka ut huvudet och spana efter blixtar. Jag har punka på cykeln och den ska en ny vän som jag lärde känna på Camp Cosmic hjälpa mig med.

Förutom Camp Cosmic som jag plankade in på, så har jag varit på Norbergfestivalen i sommar och jag har svårt att formulera mig kring min upplevelse av den veckan. Jag brukar kortfattat säga att det var magiskt, men jag tror att det var större än så. Här är den enda redigerade bilden därifrån, jag slänger ut mer efter hand;

Om dagarna jobbar jag med techno i öronen och drömmer om Göteborg och att stå ut med kyla. Om nätterna sover jag bara jättetungt.