Är nyss hemkommen från Skåne, där jag hälsade på min far på hans födelsedag och min skånska släkt. Det tär så oerhört på mig att vara där nere, eftersom de alla bor i små hålor utan någon sorts lampa som lyser upp problem för dem. De lever så djävla verklighetsfrånvänt att jag får sitta hårt på mina händer för att inte tvångsäta upp mig själv. Min familj är trots det, relativt "ok" (vad nu "ok" är). Jag har kommit ut som feminist för dem allihop nu och ingen har ifrågasatt, utan bara nickat uppmärksamt och hummat instämmande när jag livligt pratat om de problem som finns utanför deras verklighetsbubbla.
Insåg på vägen hem att jag ännu inte kommit ut som icke-hetero, för dem ännu. Men det tar jag väl en annan dag.
Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar