Bästa gruppen rockers jag vet, spelade på Jazzhuset i torsdags under namnet Rome is not a Town. Detta band har jag försökt fotografera bandbilder till och jag har så många idéer och stora drömmar, men så fort det kommer till kritan så klarar jag inte riktigt av att ta så mycket plats som behövs för att styra bilderna jag vill ha. Det är någonting jag försöker öva på, men det är en stor tröskel att kliva över. Det är så stor skillnad på att porträttera personer som har sin fokus någon annanstans än mig och eftersom jag alltid varit blyg trivs jag med att fånga personer som gör annat än att posera och stirra på mig. När jag fotograferar band på scen, kan jag gömma mig på kanterna av scenen.
I fredags ringde Gotlands Musik upp och undrade om jag ville vara med och fotografera Musik Direkt igen. Tidigare år har jag fått en ynka 500ring betalt, men då har jag också befunnit mig på Gotland och bara kunnat traska ner till aulan, göra mig grej och gå hem. Men nu när jag har Göteborg som utgångspunkt så tänker jag kräva i alla fall 500 till. Tyvärr gör bara tanken på att prata pengar mig illamående av nervositet. Men det är inte billigt att åka till öar och över huvudtaget inte rimligt att jag ska gå back av att lägga ner sammanlagt tre dygn på något. Det duger inte med "du får i alla fall publicitet" längre. Jag måste vrida om synen jag har av mig själv som fotograf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar