Pratar mycket i telefon. Känner ofta som jag gjorde i Prag, fast tryggare; ensam som fan trots omringad av människor jag tycker mycket om. Nu har jag i alla fall kommit ikapp datumet jag längtat så mycket efter. 4 januari har passerat och jag har äntligen ett hem. Därav tryggheten.
Idag frågade någon mig varför jag gick upp så tidigt (mina roomiesar pluggar - de har en anledning att gå upp) (jag har inte). "Vad ska du göra?" Jag kunde inte svara för jag vet att det låter pissdumt och jag vet att de har koll på allt. De är smarta och duktiga och de skulle aldrig ens försöka förstå om jag helt ärligt svarade "Jag låtsas att jag har massor att göra. Att gå upp tidigt får mig att känna mig viktig"
Sen äter jag frukost som innehåller höga doser ångest, åker till biblioteket, kastar upp alla mina saker på ett bord och loggar in på wi-fit. Ögonen grusar sig och hjärtat krampar av ångesten jag åt. Benen är rastlösa med resten av kroppen är död och tung.
I mitt huvud; landskap av rinnande koda. Segt, långsamt. Ovanför exploderar himmeln. Drömmarna e molnen som jag vaknar till och täcker solen som e mitt hopp.
på bilden e min drömfot. hejdå.
Idag frågade någon mig varför jag gick upp så tidigt (mina roomiesar pluggar - de har en anledning att gå upp) (jag har inte). "Vad ska du göra?" Jag kunde inte svara för jag vet att det låter pissdumt och jag vet att de har koll på allt. De är smarta och duktiga och de skulle aldrig ens försöka förstå om jag helt ärligt svarade "Jag låtsas att jag har massor att göra. Att gå upp tidigt får mig att känna mig viktig"
Sen äter jag frukost som innehåller höga doser ångest, åker till biblioteket, kastar upp alla mina saker på ett bord och loggar in på wi-fit. Ögonen grusar sig och hjärtat krampar av ångesten jag åt. Benen är rastlösa med resten av kroppen är död och tung.
I mitt huvud; landskap av rinnande koda. Segt, långsamt. Ovanför exploderar himmeln. Drömmarna e molnen som jag vaknar till och täcker solen som e mitt hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar